Otäcka små människor

Usch, vad snurrigt allt har varit den här morgonen. Först var allt som vanligt. Vi gick ut och skulle gå till dagis, och jag kissade och luktade efter vilka hundar som hade gått förbi. Sen hände det. När vi skulle gå över fotbollsplanen såg jag det: otäcka små människor som hade samlats på en stor snöhög på andra sidan och skrek och flaxade med armarna. Det var bland det hemskaste jag varit med om. Jag försökte varna Matte, men hon kanske inte såg dem, för hon ville att vi skulle gå åt det hållet i alla fall! Sen trodde jag blodet skulle frysa till is i ådrorna. Pälsen reste sig på hela ryggen, för de otäcka små människorna KOM ÅT VÅRT HÅLL!
Jag blev helt panikslagen och försökte springa hem, men Matte höll fast mig. Jag försökte säga att det var farligt, men hon brydde sig inte alls. Antingen är hon väldigt modig, eller också väldigt dum.
I alla fall fick vi stå kvar och vänta på att de skulle gå förbi, och Matte höll i mig jättehårt. Jag blev alldeles stressad, och tyckte alla vi mötte hela resten av vägen var otäcka. Men jag känner mig lite dum nu efteråt, för jag förstod att Matte blev väldigt arg på mig när jag försökte skrämma en annan sån där småmänniska som kom åt vårt håll.