Morgontrött

I morse var jag hemskt trött. Jag orkade inte ens försöka sno åt mig en fågelfralla på vägen till dagis. Husse verkade tro att jag ville vara duktig för jag fick godis istället. Det var trevligt, men jag var inte särskilt hungrig så det spottade jag ut.

När jag var liten och valpig så tyckte jag att det här med godis var helt fantastiskt. Man gjorde något enkelt trick, ibland räckte det med att komma springande, och så fick man något att äta. Eftersom jag hade ganska många syskon som jag växte upp tillsammans med så var jag van vid att ta tillvara sådana chanser. Då skulle jag aldrig ha spottat ut godis... eller något annat heller för den delen. Jag åt till exempel strumpor så att jag kräktes... sen åt jag upp de igen... och kräktes... och åt... så fick man åka till veterinären. Barnsligt va?